Idag i bilen drev Lupita mig till vansinne. Visst kan jag bli arg på henne någon gång då och då, men idag blev jag skitförbannad.
Hon hade fått en dricka av typen "Sunkist" fast en Semper i bilen. Kanske tyckte hon inte den var god för hon började skvätta runt med den i bilen, som Sigge tvättade igår och så gör hon aldrig annars. Hon tog bort sugröret och tryckte ut saft på sätet, taket, dörren, hennes egna byxor, bilbarnstolen...ja överallt. Jag sa först till henne att sluta, vilket hon inte gjorde. När jag sedan höjde rösten så skrattade hon och fortsatte. Jag blev vansinnig eftersom hon inte slutade trots att jag drog lätt i foten/skon på henne. Hon bara skrattade och fortsatte. Och jag körde och kunde inte nå henne/drickan.
Eftersom jag körde kunde jag inte heller bara stanna vilket gjorde mig ännu mer arg. Och när jag väl kommit bort från motorvägen och stannade på första bästa tillfälle så var ju självklart drickan slut. Jag svor och sa att nu ska du aldrig få mer dricka i bilen, så får man inte göra, nu kommer pappa bli arg och en massa saker som hon förmodligen inte förstod.
Efter en liten stund tog jag mitt förnuft till fånga och satte mig i bilen och körde iväg igen. Hur kan man bli så arg på en så liten person? Hur ska jag göra nästa gång? Ska man vid ett liknande tillfälle (där man inte kan göra något åt situationen) bara strunta i det som händer och räkna till 1000? Skrattade hon för att hon enbart tyckte det bar roligt eller för att hon blev rädd då jag höjde rösten?
Jag skäms och jag önskar jag kunde göra om och göra rätt.
