Avd 74 del 3

Anja på lekterapin leker doktor med Angelina. Anja blev Angelinas nya kompis. Vår oas i en annars stressande sjukhusmiljö.

Spontanbesök av sjukhusets clowner. De spelade och stod i tills Angelina höll för öronen och frågade varför de måste spela så högt.

Efterlängtad permission. Lasagne nere i sjukhusets bistro. Jag glömde kanyler till insulinet och fick skamset springa tillbaka till avdelningen och hämta.

Iland orkade inte Angelina. Hon skrek och var arg. -Du älskar inte mig! Jag vill hem! Varför har jag socker? Jag vill inteeeee! Sedan gömde hon sig och ville att jag skulle säga förlåt, vilket jag gjorde. Det slutade ofta med gråt och ett förlåt från henne med.

Och vi fick massor av paket. Brev med spännande innehåll, spel & pyssel, massor av olika gosedjur i olika former, kläder, tidningar, sockerfria tuggummin och säkert en del som jag glömt.

Vi tog massor av kort med kameran. Den är inte tömd än så de korten får ni ta del av senare.

Haukar hade nästan precis anlänt till Sverige och kom med ett glatt leende och hälsade på.

Erika och Milla kom på besök. Som tur var så glömde de riskakorna på golvet innan de gick och de försvann ner i min mage på kvällen. Tack för det!

Angelinas älskade Svante kom och hälsade på med mamma Åsa och lillasyster Hedvig. Ett mycket uppskattat besök som började nere på lekterapin och slutade på avdelningen. Då sa Angelina bestämt att hon var trött och ville att Svante skulle gå hem.

Lupita och pappa kom varje dag och hälsade på. Ibland var Lupita ledsen att behöva gå hem, andra gånger så vinkade hon bara glatt.

Avd 74 del 2

Mellanmål i sängen.

Pyssel i sängen.

Mer pyssel i sängen.

Lunch i sängen.

Och ännu mer pyssel i sängen.

Så såg det ut de första dagarna, om man bortser från ångesten hon kände när någon knackade på dörren eftersom detta oftast innebar provtagning eller nya människor som skulle presentera sig. Mat, fasta mat tider, pyssel, film, gos....det mesta i sängen. Vi tog dit hennes täcke och gosedjur första dagen så det skulle kännas lite mer hemma.

På avd 74 del 1

Det var nu mardrömmen började. Vi hade åkt in akut till Sascha Barnsjukhuset efter ett telefonsamtal från vårdcentralen. Angelina hade med säkerhet diabetes. På kortet har de emlat armveck och händer inför kommande provtagning.

Väntan på att emla ska verka.

Nu har de satt i nålarna och vi ska upp på avd 74.

Angelina är ledsen då hon förstår vad som ska hända.

Hon, Sigge och jag känner enorm stress och Angelina är självklart jätteledsen.

I den här sängen tillbringade vi mycket tid. Det första dygnet var hon kopplad till dropp och insulinpump, men även efter denna ofrivilliga liggtid så valde vi att titta på film.

Mår lite bättre

Diabetes

Så var det så att Angelina har diabetes. Vi har legat inlagda på sjukhus 10 dagar och har just nu permission i tre dagar innan det är återbesök.

Livet har vänt sig ut och in, trots att vi känner att vi kommer rodda hem det här. Men just nu är det jobbigt för hela familjen. Blodsocker ska mätas, mellanmål och andra måltider måste planeras på ett helt annat sätt, hon måste observeras för att vi i tid ska se om hennes blodsocker sjunker och hon får känningar...oro oro... Dagis ska ringas, det ska fixas och jag känner att jag inte blir helt förstådd, utan det är regler som räknas i första hand. Försäkring, vårdbidrag, hämta ut paket med mätstickor och annat som hon behöver. Ett besök till apoteket.

Det är helt enkelt saker hela tiden just nu. Bilder och liten berättelse kommer så småningom när vi landat. Men en sak är säker - jag har dokumenterat det mesta. För hennes skull och kanske min.

Sov lilla vän

Efter 5 "där dansar herr gurka", prat om dagisbarn, dagis personal, att hon är varm på ryggen och jag måste blåsa 50 gånger, välling, ryggkli, pussar och prat om de nymålade stolarna och en hel del annat som jag glömt.....så somnade Lupita.

Pust. Behöver jag säga att jag inte var så pigg på att gå upp?

Chockbesked

Angelina har diabetes.

Vi lämnade prover idag och de ringde för en stund sedan och var angelägna om att hon skulle åka in akut. Jag är chockad. Vad händer nu?

Vägde henne idag och insåg att hon gått ner 1 kg på 2 veckor.

En vanlig måndagkväll

En helt vanlig kväll när jag först kommit hem senare än vanligt (18.30) åt jag kyckling, ris och sallad med Angelina för att sedan slänga i både henne, Lupita och mig själv i badet. Vi hade superkul! De är så stora nu så vi kan busa, skvätta, prata om dagen samtidigt som vi tvättar håret.

Angelina berättade att hon hade haft så kul på dagis idag, de hade lekt olika lekar, inte behövt gå ut igen och sovit. Hon hade dessutom suttit vid Svantes bord vid maten! (Bara så ni vet så ska Angelina och Svante gifta sig).

Lupita berättade att Leo fyllt år och att de sjungit för honom. Angelina hade inte varit med. Max jobbade. Och hon älskar dagis faktiskt.

-Vad har du gjort idag, mamma? frågar de.

Jag berättar om min speciella dag. Ett möte hade blivit inställt så jag mötte upp Sigge och följde med honom i hans lastbil en sväng. Vi åkte till återvinnings stationen där jag fick lära mig lite mer om hur man sorterar och återvinner.

-Ahaaa, jag visste inte det, svarar Angelina.

Efter badet tittar de på Bolibompa tills det är dags att borsta tänderna, äta välling och sova. Då gråter Lupita högt, för hon är inte trött! säger hon i alla fall. Hon vill inte att pappa ska lägga henne heller för den delen. Men han både lägger henne och hon somnar.

Smurf

De som känner mig vet vad som hände den här kvällen. Jag är minst lika stark idag.

Bilden är tagen från: Raffe/Facebook

Hypokondiker

Ibland känner jag skuld att Angelina varit hos läkaren så många gånger. Är jag onödigt orolig?

Nu funderar jag på om hon möjligtvis kan ha diabetes. Om hon inte har det så ska jag nog aldrig mer ta henne till läkaren. Och den tanken gör att vi ännu inte kommit iväg än.

Varför tror jag att hon skulle ha diabetes?

Hon dricker massor av vatten och kissar hela tiden. De senaste 6-8 veckorna har jag bytt blöja 1-3 gånger per natt och sängen är ändå blöt på morgonen.

Igår frågade jag på dagis om de tänkt på om/att Angelina dricker mycket vatten. Jo, det hade de.

Är jag dålig att jag inte kommit iväg än? Men tänk om de tar massor av prover och det visar inte visar någonting.

Sipperi snipperaaa

Hur förklarar man för en 2,5 åring att det inte är okej att lägga en tärning mellan blygisarna och promenera omkring i klackskor? Kort därefter kom hon med ett armband på samma ställe....

Små barn små bekymmer.... Hur ska det här sluta?

Popcorn

Lupita ropar på mig. Det är viktigt och jag måste komma nu!

-Mamma, jag har POCON i ögat! (Hon pekar och visar sitt morgon-ögon-guck)

Längtan till vårt hus.

Dagarna går snabbt och min lediga tanketid går till huset! Åhh vad mycket det finns som jag vill göra innan vi flyttar dit och ännu mer när vi väl är där.

På min att göra lista INNAN flytt står det:

-skapa ett minikök åt tjejerna. Här ska fyndas, sågas, slipas, målas. Inspiration är inhämtad.

-fixa mammas gamla stol. Lämna in på lagning och sedan måla om.

-måla ett gammalt bord som står på vinden.

Sedan vill jag ha köpt färg etc för att kunna måla om illa kvickt i tjejerna rum. Rensa ut hela vinden. Sortera allt i nya fina lådor. Sortera allt i alla skåp etc etc. Listan blir lång.

Och vad ska man göra åt det här när vi väl flyttat in?

Jag vet att jag vill måla om taket, väggarna och golvet. Men vitt kakel bakom kaminen? Och det bruna stenarna som är uppbyggda på någon sorts sågspånsskiva? Skum konstruktion och inte vacker alls. Möjligtvis om man bara har kaminen tänd....och resten är becksvart.

Hur kan man lösa detta problem? Och hur gammal kan kaminen vara?

God fortsättning på 2010

Tänker tillbaka på 2009 och inser att det är så mycket stora saker som hänt under det här året.

- Jag och Sigge är numera gifta.

- Etian är "frisk" från sin cancer.

- Jag har fått tillbaka en person i mitt liv som varit frånvarande i mer än ett decennium.

- Jag har beställt min första helt nya bil.

- Både jag och Sigge har bytt jobb/karriär.

- Vi har köpt HUS.

- Vi har landat att vara tvåbarnsföräldrar till våra underbara döttrar.

Trots att det då och då dyker upp motgångar eller svårigheter så har det varit ett fantastiskt år.