Jag vill ha trädgård. Men inte hjärtklappning.
Jag vet att jag inte gillar större förändringar, men när de väl skett så är jag i stort sett alltid nöjd. Förutom 1997 när jag trodde att jag ville bli au-pair men åkte hem till min kära mamma efter 2 veckor. Då hade jag ångest innan jag beslutade mig för att åka hem till mamma och mammas kalops. Hur kunde jag tro att jag skulle trivas som au-pair när jag redan hade den frihet som många unga människor saknar och får upptäcka när de åker iväg?
Jag går och äter en skål flingor och hoppas på bättre tankar helt enkelt.