Något som barnen saknar från tiden innan vi flyttade är deras gamla dagis. Jag slits mellan att ännu en gång flytta barnen till ett nytt dagis. Det har blivit bättre på det nya dagiset Bäverhyddan. Flera förändringar har skett sedan jag pratat med rektor, rektors chef och barnombudsmannen. Men det verkar som att det sitter något i väggarna. Barnen pratar mycket om deras gamla dagis och det skär i hjärtat när Lupita gråter och säger:
-JAG!? Jag har inte slutat på kråkan! Jag älskar Leo och Kalle!
Och när Angelina säger att hon inte tycker det är roligt på det nya dagiset. Att hon saknar de gamla vännerna...och så radar hon upp kärngänget.
Det var speciellt på Kråkan och Fågelholken. Det var en enorm sammanhållning, trygg personalgrupp och det satt "dagis" i väggarna med modern pedagogik. Nu kan man tycka att det är det på det nya dagiset också. Men personalgruppen är varierande med flera olika vikarier och för mig känns det inte tryggt. Barnen pratar inte heller om kompisar på detta dagiset som de gjorde på det förra. Jag saknar en struktur och överskådlighet och jag orkar inte slåss för något jag anser ska finnas där från början.
Frågan är om det är rätt att ställa barnen i kö och låta dem börja om på nytt eller om det är fegt av mig att inte göra det?!
