När Sigge somnat på kudden kan jag inte låta bli att ligga och zappa bland kanalerna. Det är livsfarligt att ha tv i sovrummet, känna att tiden som flyter är lyxig ensamtid samtidigt som jag aldrig somnar framför tv´n. Alltså ligger jag där till klockan blir mitt i natten och jag vet med mig att jag kommer ha grus i ögonen i morgon.
Mot sängen...