Angelina i hissen, nästan hemma efter skräckupplevelsen.
Idag gick vi till dagis lite senare än normalt. Angelina fick cykla vilket hon gör då och då. Hon cyklar snabbt och kan både svänga, byta fil och göra snygga sladdar när hon bromsar. Just idag cyklade hon precis bredvid mig i promenadtakt. Helt ofarligt tänkte jag.
Idag hände det som inte får hända. Ena bakhjulet hamnade utanför promenadstråket vilket gjorde att hon tappade balansen och svängde framhjulet mot sjön Trekanten. Precis där vi var är det en liten liten backe så cykeln fick väldig fart på en gång. Cykeln åkte rakt ner i vattnet (sjön Trekanten) och Angelina satt på. HERREGUD VAD HÄNDER! tänkte jag och försökte få tag på henne när jag insåg vad som höll på att hända, men jag hann inte som ni förstår.
Hon försvann, liksom cykeln. Bara huvudet tittade upp med hjälmen på toppen. Kläderna gjorde att hon hade viss flytförmåga och hon kämpade för att hålla sig uppe. Jag hoppade i snabbt som ögat och tänkte inte så långt att jag borde låst vagnen förren jag var vid kanten vid vattnet (1 sekund senare). Jag tänkte att det får bära eller brista. Jag kunde inte springa tillbaka, låsa och sedan rädda Angelina, trots att det fanns en stor risk att Lupita och vagnen skulle åka i de också. När allt startade hörde jag att jag skrek och i ögonvrån såg jag att det var en kille i närheten som kom till undsättning och jag hoppades att han skulle hinna innan det var försent (ta tag i vagnen när jag fiskade efter Angelina).
Jag tog tag i Angelina, bar henne till kanten, slängde upp henne och tog sedan cykeln som var trasig. Vattnet var kallt fast just då kände jag inte av det. Angelina sa inte så mycket, grät inte eller gjorde något annat som jag trodde att hon skulle göra. Jag var förvirrad och funderade på om man skulle klä av henne kläderna, sätta henne i vagnen med filt på eller bara svepa en filt om henne. Det blev det sistnämnda. Lupitas filt som hon hade i vagen.
Jag märkte att jag var chockad då jag funderade på om vi skulle ringa taxi eller gå hem. "En bil" blev väldigt viktigt just då, men jag tog snart mitt förnuft tillfånga och gick hem med dem, dyblöta och kalla både jag och Angelina (en underbar kvinna som hjälpte mig en bra bit). Väl hemma insåg jag att min iphone, alla viktiga papper etc kunde vara förstörda eftersom min jacka var dyngsur, men de som väl var klarat sig. Angelina tog ett bad och jag ringde till dagis och Sigge.
Efter det badade Angelina ett varm bad och sedan drack vi varm choklad.
Jag ska snart låna grannens bil och skjutsa dem till dagis. Just nu tittar de två dock på tv och jag laddar om batterierna framför datorn. Det är läskigt vad snabbt olyckor kan hända. Kanske var jag den som blev mest rädd?
