tisdag 13 april 2010

Förskolan Bäverhyddan

Barnen började på den nya förskolan bara ett par dagar efter att vi flyttat. Jag förstår att det är en enorm omställning för dem, ändå tycker jag att det är jobbigt hjärtskärande när Angelina gråter efter sina gamla kompisar. Speciellt efter sin gamla vän och blivande man - Svante. Lupita däremot verkar inte tycka att det är lika jobbigt som Angelina, även om hon ofta tar vid där Angelina slutar.

Förskolan är okej. Men just nu inte mer än så. Personalen gör nog sitt bästa, men ärligt..är det okej att inte gå ut på en hel dag när det är soligt? Eller att "de ska arbeta i grupper" men har gjort det en handfull gånger, max, på tre veckor? Idag ringde jag rektorn som lägligt var på utbildning. Jag tyckte situationen var hemsk. 12-15 barn, många grät, andra åt frukost, flera stressade föräldrar och två personal. Då var en av dem Matti, som är Angelinas resurs pga Angelinas diabetes. Och just det, på TISDAGAR har inte Angelina diabetes anser förskolan. Matti är anställd på 80% och är alltså ordinarie personal på tisdagar. Kul för mig att lämna till frukost när han ska vara någon annanstans.

Idag gav jag insulin, men något måste gått fel under frukosten. Hon hamnade nämligen på över 17 i värde. Förmodligen var det ingen övervakning över det socker (!) med kanel som stod framme. Jag anser att Angelina ska ha resurs 100%, att personalen ska få de resurser de behöver för att kunna utföra arbetsplanen samt att förskolan ska införa fastare rutiner som fungerar för stora som små.