Höstkul med grannbarnen

Väntar på utskrivning

Röntgen

I morgon ska jag röntgas då jag upptäckt en knöl på höger sida av magen. Läkaren vet inte vad det är, men han kände att det var något där, precis på det ställe jag också har känt den.

Jag kan inte låta bli att tänka att jag snart kan få veta att jag ska dö. Det skulle kunna vara något farligt, även om jag har hört att det i de flesta fall faktiskt inte är det. Men tänk OM! Hemska tanke. Jag vill leva och varför skulle jag drabbas av något farligt? Samtidigt vet jag hur det är när saker man aldrig tror ska hända, händer. Tyvärr.

Tills jag vet så försöker jag fokusera på att jag faktiskt mår bra. Men har en knytnävs-stor knöl på höger sida i magen. Just så. Punkt. Mer vet jag inte och varför skena iväg i sina tankar? Ändå sitter jag här och mår illa av nervositet.

Plötsligt så händer det

Idag diskuterade jag, Sigge och flera gemensamma vänner gårdagens problem här hemma. Jag vet inte vem som sa det jag alltid sagt, men idag vände det. Sigge har pratat kurdiska med barnen konstant! OCH DE SVARAR HONOM!

Det känns fantastiskt roligt och jag hoppas innerligt att detta håller i sig förevigt.

Snart försent

Jag och Sigge bråkar ofta om att jag tycker att han pratar för lite kurdiska med barnen.

Anledningen till att jag inte ger upp är att jag anser att det finns så otroligt många fördelar med att lära sig ytterligare ett språk och dessutom skapar språket gemenskap med hans släktingar.

Han däremot tycker det är svårt att byta språk, men detta kan jag inte riktigt tro på då han ändå pratar svenska när han är ensam med dem. Självklart ser han också fördelarna, men kanske tycker han inte att de är lika viktiga som jag?

Idag upptäckte jag att allt fler släktingar väljer att bara prata svenska med barnen då de upplever att de inte förstår annars. Jag blir ledsen, inte på dem utan på Sigge. Det gör ont i bröstet och jag vill skrika på Sigge att han MÅSTE börja förstå att detta är en gåva endast han kan ge dem. Jag står maktlös och mår dåligt att jag inte bara kan låta Sigge bestämma om och när han vill prata kurdiska med dem.

Vad ska jag göra? Ge upp trots att jag inte vill? Betala någon annan för att lära dem? Vad finns det för olika alternativ?

Tog oss vatten över huvudet

Idag var jag och köpte medel mot vitaprick sjukan och en del annat som jag tyckte att vi verkligen behövde. När vi kom hem så flöt 4 större fiskar på ytan. De stackars fiskarna började dö i morse. Vi hittade 3 stycken mindre fiskar. Förmodligen hade de skrikit på hjälp hela natten efter alla mardrömmar jag hade om deras prickar.

Angelina frågade om inte APELSINEN hjälpte dem (hon menade medicinen) och tyckte det var ledsamt att de var döda. Hon ville ringa Svante och berätta om fiskarna. Lupita däremot tyckte att det var en spännande händelse där hon fick hjälpa till med att tvätta stenar och spola akvariet.

Jag och Sigge började gräla om akvariet på eftermiddagen och det slutade med att Sigge avlivade resten av fiskbeståndet och jag la ut akvariet på Blocket.

Jag får en klump i halsen när jag tänker på de hjälplösa fiskarna och funderar samtidigt varför jag har så svårt att bara släppa ett projekt man tagit sig för. Jag måste kämpa mig dödstrött innan jag ger upp. Är det bra eller dåligt? Är det verkligen okej att bara ge upp efter ett ynka försök att driva akvarium hemma?

Konstiga fiskar

Vi har köpt några olika sorters fiskar till vårt akvarium. Jag har ingen aning om vad de heter, men en av dem, en blå hane med stor stjärt, beter sig lite underligt. Han ligger helt stilla bland växtbladen... Jag trodde givetvis att han var död, men inte. Helt plötsligt så simmar han omkring igen. Ligger han där och tar sig en tupplur?

En annan underlig sak är att fiskarna ser sjuka ut. De har små vita prickar på sig. Först trodde jag att de simmat runt bland luft-pumps bubblorna, men nu har jag insett att så inte är fallet. Jo, de simmar omkring där, men de vita prickarna är i alla fall inte luftbubblor.

Tar man fiskar till doktorn eller tar man en bild och visar på ett zoo? Just nu tittar jag in titt som tätt och förväntar mig att fiskarna snart flyter omkring utan att röra sig.