33 år

Tuuut tuut! Mamma fylle utihunnane åååååår!

Busig flicka. (SKRIKER UT ALLA SÅNGER!)

Mums tillsammans.

Inte så populärt att dela med pappa.

Muffinen ser ut att vara lika stor som Lupitas huvud :-)

...och hur man böjer muffin har jag ingen aning om.

Steffe, Kusin Vitamin

Jag blir så himla glad när folk kommer upp spontant. Man inte knappt blinka och skiten i hörnen FÅR LIGGA utan att man blir svettig av skämsighet. Bara toaletten är ren som mamma sa ibland.

I fredags ringde Steffe och sa att han var på besök och att jag hade äran att träffa honom. Sagt och gjort så satt han hemma i vårt kök dagen efter och mumsade mat och fick smaka upptinade muffins från Holy Sweet som vi köpt till bröllopet. Härligt, i sin enkelhet!

Fiskarna anfaller

Vårt nyligen inköpta akvarium innehåller nu 14 fiskar. Ikväll matade vi dem vilket var en stor händelse i flickornas liv. De satt och tittade, pekade och frågade vad de gjorde, varför, varför varför..i oändlighet.

När de sedan borstat tänderna och skulle få vällingmys i sängen så var Lupita orolig att fiskarna skulle "ta henne".

-Mamma, fiskarna ta mig! Inte äta mig.

-Nej, fiskarna sover nu. De kommer inte ta dig. De sover i fiskhuset.

-Fiskarna inte äta mig. Inte äta min mage!

-Nej gumman. Fiskarna ska inte äta dig.

...och så fortsatte det ett par minuter. Inte trodde jag att utfodring av fiskarna var som att se en skräckis innan läggdags.

Bus på förlossningen

Oavsett om man har en mardröms-förlossning eller en dröm-förlossning så passade vi på att busa lite på både Angelinas och Lupitas förlossning.

Sigge tar i med "hårdhandskarna" och Mikaela fixar sig fin i håret på Lupitas förlossning.

Här testar Mikaela ett gåbord och jag har fått fina tofsar av syster min. Jag bjuder fotografen på en grimas mellan de djävulska värkarna.

Lupitas första tid.

Här kommer lite bilder från Lupitas första dagar.

Liten Lupita på 3950 gram. Kanonlätt härlig förlossning!

Sigge håller henne i stolen han en stund tidgare låg och sov i.

Lupita och nallen som jag tänkt ska följa henne genom livet.

Pappa hämtar för att köra hem oss till Angelina. Lupita föddes på natten den 1 augusti och vi åkte hem samma eftermiddag.

Angelina och lillasyster myser i soffan.

Tidiga bilder på Angelina

Sitter och bläddrar bland gamla kort. Här kommer några från Angelinas första dagar.

Angelina är född, men andas inte ordentligt. Sigge tar med henne till Neonatal där de försöker få till andningen med mer syrgas, injektioner och annat som jag förträngt.

Här har hon fått komma ur kuvösen en liten stund. Jag fick åka till henne i rullstol och sitta hos henne en liten stund. Hon var trött och ville inte amma.

Nere på avdelningen i den lilla liggkorgen. Nallen är pytteliten, men hon ännu mindre. Hennes band har åkt av henne och sitter på nallens hand.

Snart dags att åka hem.

Snor, någon?

Lupita är inne på att snor är kul...och gott. Hon är just nu förkyld och petar i näsan, fnissar, snyter sig i papper och ska SEDAN slicka i sig snoret (inget grönt snor utan små kladdiga fasta bitar) till familjens förskräckelse.

Ikväll skulle hon för femtielfte gången upp och kissa. När hon sitter på toaletten så frågar hon mig - Har du snor i ögonen? Har du snor ......tänderna? Sedan faller hon ut i gapskratt.

Antar att detta är en kiss och bajs-fas, fast med snor istället.